Aino och Jean Sibelius drömde om en egen stuga (än "på landet", än "i ödemarken" eller "vid stranden av en sjö") ända sedan förlovningstiden. I december 1898 försökte kompositören för första gången hitta en bostad vid stranden av Tusby träsk, dit Juhani Aho hade flyttat 1897 och Pekka Halonen 1898. Enligt Antti Halonen kullkastades försöket av det att bondmoran i Gammelby inte ville hyra ut en bostad åt en människa som har varit modell "i en sådan tavla som Axel Galléns (senare Akseli Gallen-Kallelas) Symposion". I den kända tavlan sitter konstnärerna vid ett bord som är fyllt av flaskor.

Man prövade att bo på landet i Kervo, på Mattilas gård 1899-1902. Huset är beläget förvånansvärt nära Tusby träsks konstnärskoloni. Avståndet längs den tidens vägar från Mattila till Halonens var ungefär densamma som resan nuförtiden från Ainola till Halosenniemi. Erfarenheterna i Kervo var goda, men i bostaden upplevde makarna Sibelius även det mest tragiska ögonblicket i sitt liv. Sibeliernas tredje dotter Kirsti dog 1900 bara ett år och tre månader gammal.

Under åren 1902-1904 bodde man i Helsingfors, där frestelserna störde kompositionsarbetet. Vännerna, t.ex. Axel Carpelan, vädjade till kompositören att han skulle flytta tillbaka till landsbygden. Sibelius karakteriserade olägenheterna diplomatiskt: "I Helsingfors dog all sång i mig."

Axel Gabriel Borg (1845-1903)

Flyttningen till ett eget hem på landet började verka möjligt, när Sibelius morbror, den förmögne ungkarlen Axel Borg dog i juli 1903. Byn Järvenpää (Träskända) fascinerade allt mera, för nu bodde även Ainos broder Eero Järnefelt och hans familj där. På detta sätt kunde man få grannhjälp också när Sibelius själv reste ute i världen och dirigerade sina verk. I augusti 1903 lovade Sibelius vän Jost von Qvanten att skaffa "arbetare dubbelt billigare än andra", och järnhandlare Renlund "så mycket järnvaror som det behövs". Båda gick samtidigt i borgen för Sibelius växlar. Arkitekt Lars Sonck lovade planera huset.

Den 18 november 1903 köpte Sibelius en tomt på 0,74 hektar på Kyröläs arvegods marker i Träskända by i Tusby socken av Alfhild och Anton Walter Westermarck till den höga köpesumman 4 500 mk (ca 15 500 euro enligt kursen år 2002). Han fick nyttjanderätt till vägen som ledde till hans tomt samt lov att dra en telefonledning genom Kyröläs marker. Sibelius fick inte en strandtomt, men Westermarcks gav honom en båtplats vid träskets strand och gav honom lov att använda simplatsen. Det var även möjligt att senare utvidga tomten från gården Kyröläs marker som omgav den till ett högt hektarpris på 6 000 mk (över 20 000 euro).



Det var ett ekonomiskt hasardspel att skaffa ett eget hem. På sommaren 1903 steg Sibelius skulder i nuvarande pengar till 80 000 euro och som motvikt fanns bara säkra årsinkomster på 10 000 euro. Hon tog i november lån 60 500 euro, av vilka två tredjedelar var inteckningslån för Ainolas tomt. En tredjedel bestod av den växel som Renlund och Fazer hade gått i borgen för. Den andel som man fått från Axel Borgs dödsbo täckte slutligen bara arkitekt Soncks kostnader.