Sibelierna
i Lovisa var inte trångsynta. Till deras positiva kristlighet
passade också ett problemfritt alkoholbruk. Från detta lager
härstammade säkert även de vinlådor som varje år kom till
kompositörens födelsehem i Tavastehus som julklapp.
I
mormor Katarina Borgs hem i Tavastehus ställde man sig mera
negativt till alkoholbruket. Också i tonåren torde Jannes
alkoholbruk i familjens närvaro ha begränsat sig till "ett
öl eller en porter", som läkaren en gång ordinerade
för att stärka konvalescenten. Någon riktig ölvän blev Sibelius
inte; åtminstone klagade han över den dåliga smaken i tysk
"bier" i ett brev vid skelskiftet.
Mera
erfarenheter av alkohol fick han i Helsingfors under studieåren
1885-1889. Man vet att Sibelius druckit "brorskålar"
med kritikern Karl Flodin ca 1886, och från och med hösten
1888 hängde han också på caféer och restauranger med "Leskoviterna",
dvs. vänkretsen kring pianoläraren Ferruccio Busoni. Kontrollen
brast emellertid inte, eftersom Sibelius bodde med modern
och mostern i samma hyreslägenhet.
Först under studieåren i Berlin och Wien kunde Sibelius
njuta av alkoholens fröjder i fulla drag, och i breven finns
omnämnanden av "champagne" och andra angenäma
bekantskaper. För Robert Kajanus ville han redan då understryka
att han trots allt inte alltid var berusad.
Under
de första åren av sitt äktenskap var Sibelius ofta på krogen.
Man får en uppfattning av dryckeskulturen hos dåtida konstnärer
när man ser på Galléns målning Symposion. Enligt målningen
var favoritdrycken på Kämp 1894 benediktiner- eller munklikören.
Om receptet var detsamma som idag, kan man tro på Sibelius
påstående att en flaska kunde räcka för hela natten. "I
våra sammanträden använde man inte så mycket sprit som folk
kanske tror", betonade Sibelius senare.
Under
dessa år började också Sibelius vinintresse. På 1890-talet
verkar favoritdrycken ha varit burgundervin som Sibelius
gärna stjälpte i sig ett par glas före de pianoimprovisationer
med vilka han gladde sina vänner. I likhet med många andra
vinvänner övergick Sibelius så småningom till bordeauxviner
bland vilka hans första favoriter var de mjuka och fylliga
vinerna från St. Emilionregionen. Från dessa övergick man
sedan till allt finare märken.
Sibelius favoritmärken på äldre dagar var till exempel Chateau
Paveil de Luze, ett kvalitetsmärke från en liten vingård,
samt Chateau Pontet-Canet och det fortfarande kända dyra
toppmärket Chateau Palmer. År 2002 kostade en flaska Chateau
Palmer 96 euro på Finlands Alko och priserna i Paris var
inte billigare.
Sibelius-familjens
vardagliga kvitton och dokument har bevarats från och med
år 1902. Av dem framgår även kompositörens andra favoritdrycker
(Se Sibelius val).
Den 20
juli 1905 besökte Sibelius Helsingfors för att kvittera
ut 8 000 nuvarande euro från sin förläggare Lienau och komplettera
sitt förråd av drycker. Samma dag sålde Fazer alla Sibelius
verk i sin ägo till Breitkopf & Härtel.
För
hemmabruk köpte Sibelius mest whisky och konjak före sitt
tillnyktrande år 1908. Vermouth köpte han sporadiskt och
sherry ännu mera sällan.
På restaurang berodde dryckesvalet på besökets ändamål.
När det var frågan om kulinariskt kalasande med för- och
efterrätter, kunde dryckeslistan bestå av sherry, ett öl
och en aperitif (kall entrérätt), rödvin (kötträtt), några
mellanwhisky, dessertvin (sötaktig efterrätt) och konjak
(kaffe och cigarr). Ibland fortsattes kvällen med champagne
och ostron.
Om
Sibelius å andra sidan gick på restaurangen för att fly
sina problem, kunde han nöja sig med bara en smörgås och
en flaska champagne. Senare delen av kvällen var ofta enformig,
till exempel: konjak, kaffe, cigarr, konjak, kaffe, cigarr…
År
1908 genomgick Sibelius en halsoperation som ledde till
fullständig nykterhet för nästan sju år. Från år 1915 ända
till förbudslagen 1919 följde Sibelius restaurangräkningar
samma mönster som i början av seklet.
Förbudslagen
1919-32 utgjorde inte ett hinder för Sibelius alkoholbruk.
Den bara begränsade urvalet. Från Kervo apotek fick han
sprit, medicinalkonjak och -vin med recept. Apoteken hade
också tjänliga urval av alkoholdrycker som man kunde köpa
"för medicinska ändamål".
Sibelius hade inte brist på receptskrivare. Till exempel
i oktober 1927 kunde han sålunda sända en beställning till
apoteket vid Helsingfors salutorg: "10 fl whisky och
10 fl Sauternes, båda av gott märke".
När
förbudslagen föll 1932, var Sibelius redan en förmögen man.
Således skaffade han ett tämligen högklassigt basförråd
till Ainola i maj-juni. Anskaffningens värde, 1400 nuvarande
euro, var inte en stor summa för honom. Sibelius ville hålla
fast vid sitt hems gästfrihet.
I
början av 1930-talet var Sibelius redan en måttlighetsdrickare.
Samtidigt hade hans smak förändrats. Han gynnade sötare
sorter.
På
1930-talet bodde Sibelius till och med längre perioder på
hotellen i Helsingfors när han arbetade på sin åttonde symfoni,
men det var få som fick syn på honom. Den åldrande kompositören
intog sina måltider redan helst i privatkabinett.
Andra
världskriget minskade varken kvantiteten eller kvaliteten
på Ainolas alkoholförråd. Den gästfria värden tog hand om
sitt omfattande förråd ända till sin död. De mängder som
Sibelius intog minskade ytterligare med åren. En gång hände
det till och med att husbonden på Ainola avstod från en
grogg. För sina gäster förklarade han: "Jag har redan
tagit." Och det hade han - under sitt långa liv.
