Krigstiden 1915-19

Första världskrigets utbrott 1914 avbröt Sibelius förbindelser till utlandet. Han kunde inte enbart koncentrera sig på sin femte symfoni, utan kriget tvingade honom att komponera tiotals småstycken för finländska förläggare för att undvika personlig konkurs.

Som motvikt till det tunga arbetet prövade Sibelius på att röka cigarrer och smaka på vinets aromer med sin svärson på vintern 1915. Här började en parentes på omkring ett år då rädslan för cancer ännu höll Sibelius mer eller mindre på den smala vägen.

Från år 1916 ökade alkoholkonsumtionen och blev tidvis oroväckande. Detta hände emellertid inte varje dag eller ens varje vecka, det sörjde självdisciplinen och samvetskvalen för. Under hela krigstiden var Sibelius relativt frisk, han oroade sig endast över öronsmärtor som orsakats av förkylning.

Under inbördeskriget evakuerade familjen Sibelius sig till Helsingfors. Från februari 1918 till våren bodde största delen av familjen på Lappvikens sjukhus. Sibelius bror Christian var föreståndare för denna institution och inkvarterade familjen i sitt hem. På grund av livsmedelsbristen måste kompositören hålla cigarr- och vattendiet, och det berättas att han gick ner i vikt ett tjugotal kilo.

När kriget var slut, gödde Sibelius sig med ägg och potatis på hotell Bristol. Han fick diarré och led av ryggskott, men snart blev allmänkonditionen bättre. När Sibelius dirigerade sina egna verk den 9 maj, var han redan en frisk man.

De sista mästerverken 1920-27

I början av 1920-talet var medlemmarna i familjen Sibelius ofta sjuka. Oron över barnens hälsa aktualiserade Ainos benägenhet till melankoli och detta avspeglades också i Sibelius. Enligt dagboken var alkoholen nu hans "bästa vän".

Det var förbudslag i Finland, och även Sibelius måste tidvis ty sig till sprit och medicinalvin. Spriten var i princip avsedd för utvärtes bruk, men den hjälpsamme läkaren påpekade att den också kunde användas invärtes bara man kom ihåg att späda ut den.

Kervo apoteks spritfakturor 1924

I mitten av 1920-talet fick man redan kvalitetsmärken på apoteken. Till sist ordinerade kompositörens läkarvänner honom fint bordeaux för ett besvär, Sauternes för ett annat och konjak för ett tredje. Den 6 januari skrev Sibelius i sin dagbok:

"Alkohol för att bedöva nerverna + sinnet. Hur oändligt tragiskt är inte en åldrande kompositörs öde. Arbetet går inte i samma takt som förr och självkritiken växer tills den blir omöjlig."

Sibelius skaffade sig glasögon vid 56 års ålder. Han använde dem aldrig offentligt. Uppenbarligen passade de inte in i den bild som kompositören ville ge av sig själv.

Vid denna tidpunkt var händernas darrande ett stort problem för kompositören. Det störde till och med komponeringen när partituret måste skrivas färdigt. Sibelius lade märke till att handen vanligen stabiliserades med hjälp av ett par glas. När han skisserat den sjunde symfonin färdig, stabiliserade han sina händer genom att smutta på whisky vid renskrivningen. Aino Sibelius kunde inte förstå att man komponerade vid flaskan. När det inte hjälpte att tala, skrev Aino ett långt brev till sin man:

"Mitt liv är så svårt när jag ser i vilken återvändsgränd du som tidigare var så stark har hamnat. Sätter du verkligen värde på det arbete som du gör med konstgjord inspiration? Om du kunde se sakerna på samma sätt som jag som försökt stå vid din sida med all min kärleks kraft men som nu ser att detta har varit förgäves, kunde inte heller du godkänna ditt sätt att leva och arbeta. Förlåt mig om jag säger rent ut att det är slappt, saknar kraft och är slöseri med dyrbar, eller borde jag rentav säga, helig tid."

Sibelius färdigställde sin sjunde symfoni som visade sig vara ett mästerverk. Brevet hade emellertid en inverkan på makarnas liv. Aino meddelade att hon härefter kommer att utebli från de konserter där hennes man dirigerade, eftersom denne hade gett en konsert i Göteborg i berusat tillstånd. Sibelius fortsatte att dirigera då och då ännu ett par år, men han konstaterade att han "överdrev" dvs. han använde för mycket alkohol för att lugna sig ner före uppträdanden. Han beslöt att ge upp kapellmästarens uppgifter.

Från att ha varit hans bästa vän hade alkoholen nu blivit en fiende, och för att betvinga sitt begär efter alkohol skrev kompositören samvetsgrant upp de mängder han intog sommaren 1927.

Den 22 juni skrev Sibelius nöjd i sin dagbok: "Min alkoholkonsumtion mycket måttlig." Efter detta år verkar alkoholen inte ha orsakat honom hälsoproblem.