Uppkomsten
av Tusby träsks konstnärskoloni har vi kvinnorna att tacka för.
Konstnären Venny Soldan-Brofeldt kom i maj 1897 för att titta
på Vårbackas hus vid Träskända gård och blev vid första anblicken
förtjust i platsen i närheten av sjöstranden. I sin skissbok gjorde
hon en planritning av byggnaden som då var i en våning och skickade
den till sin man, författaren Juhani Aho i Paris. Det gemensamma
beslutet skedde i ett ögonblick: den här tar vi. Ahos fick emellertid
vänta i tre månader. I Alexander och Hilma Ehrströms arvskifte
som fastställts den 30.8.1897 övergick Träskända gård med sina
skattehemman "Kyrölä 1, Sjöskog och numren 4, 5, 6, 7, 13,
16, …" i parets dotters Alfhild Westermarcks f. Ehrström
ägo. Först nu var forstmästaren Anton Walter Westermarck och hans
hustru Alfhild berättigade att sälja eller hyra gårdens marker.
Ahos hyrde Vårbacka. De kunde även ha köpt huset, men i författarens
tycke var sådant för bindande. Flyttningen ägde rum i mitten av
november och familjen trivdes på Ahola - som huset började kallas
- ända till år 1911.
Halonens
och Järnefelts följde snart efter, liksom även poeten Juhana Henrik
Erkko. Det rådde en verklig flykt till landet i konstnärskretsarna
på den tiden: man ville arbeta i en lugn miljö där levnadskostnaderna
var rimliga. Redan i juni 1897 hade Eero Järnefelt tagit Sibelius
med sig för att se på Kasuris villa i Lembois. Platsen var underbar,
men avståndet från Helsingfors för långt.
År 1898 bodde Pekka Halonen med sin familj på hyra granne med
Träskända station varifrån han flyttade till Tomasböle, tills
familjen hittade en tilltalande bostadsort på en bergig udde vid
Tusby träsk. Tomten kostade knappa 3 000 nuvarande euro, men kollegan
Eero Järnefelt tvingades ju samtidigt betala över 10 000 euro
till Westermarcks för sin tomt som var granne med Ahos. Lantlivet
intresserade även Sibelierna. År 1899 flyttade de från Helsingfors
till Mattila i Kervo (Se Bostäder),
bara ett par kilometer från konstnärskolonin.
År
1902 fanns det redan fyra konstnärshem vid Tusby träsk: Ahola,
Järnefelts Suviranta, Halosenniemi och Erkkola. Kontakterna med
Mattilaborna var livlig. Det berättas att Sibelius skidade en
gång på vintern till Kielomäki som var granne med Suviranta för
att se på en tomt. Utflykten lönade sig. Ainola byggdes på samma
plats år 1904 (Se Byggandet
av Ainola).
Till
kolonin hörde även Hjelts Lepola. Arkiater Otto Hjelts hus och
tomt var belägna vid Tusby träsk mellan Ahola och Suviranta. Gården
köptes senare av professor Emil Nestor Setälä och han ändrade
dess namn till Toimela. Granne med Ainola var även bergsrådet
K. A. Paloheimos Kallio-Kuninkala som Sibelius döttrar besökte
nästan dagligen. Eva Sibelius och Arvi Paloheimo vigdes år 1913.
Under
sin livstid var Tusby träsks konstnärskoloni ett ovanligt fenomen
i och för sig, men ännu unikare blev den via andra kulturpersoner
som bodde i trakten under kortare eller längre tider. Förutom
familjernas betydelsefulla släktingar rörde sig i trakten bl.a.
Albert Edelfelt, Viljo Tarkiainen, Otto Manninen, Yrjö Hirn, Birger
Mörner, Santeri Ivalo och Eino Leino som ofta bebodde Onnelas
pensionat. Den yngre generationen var representerad av F. E. Sillanpää,
Yrjö Veijola som översatte Atenarnes sång till finska,
Einari Vuorela, Uuno Kailas, Heikki Asunta och många andra.
