|
|
Första världskriget och medborgarkriget 1914-1918
På kvällen med symfonin.
Denna viktiga sysselsättning som fascinerar mig på ett hemlighetsfullt
sätt. Som om Gud Fader hade slängt ner mosaikbitar från himlens
parkett och bett mig att reda ut hurudant mönstret har varit.
Kanske en bra definition för "komponerandet". Kanske
inte. Hur skulle jag kunna veta!"
(DB 9.4.1915)
Jag blir nu 50 år. Fattig, så fattig att jag måste komponera
småstycken.
(DB 15.8.1915)
Jag frågar mig ofta: Skall mitt liv förflyta i fullständig isolering
från de stora kulturländerna? Skall jag icke mera erfara den
tjusning en förstklassig orkester bereder mig då jag dirigerar
mina verk? Men – kanske ser jag alltför mycket i svart. En kompositör
som jag måste ju alltid arbeta med framtiden i tankarna,
(JS: Axel Carpelan 1.9.1916)
Den ryska revolutionen gjorde sig förnimbar också i vårt fridfulla
Järvenpää. Trakten hade ända sedan krigets början hyst en stark
militärförläggning. Nu började manskapet göra upp räkningen
med sina officerare. Officersmord hörde här liksom i Helsingfors
och andra stora militärcentra till ordningen för dagen. Skotten
smällde dagen i ända.
(Karl Ekman 1935)
Jag har symfonierna VI och VII i mitt huvud. Samt omarbetningen
av symf. V. I det fall att jag blir sjuk och inte kan arbeta
mera, låt detta vara sagt.
(DB 18.12.1917)
Jag har inte hört en orkester på snart ett år. Och inte egentligen
mött en enda människa. Men – självfallet. Och Aino är mera tillknäppt
än någonsin. Är det inte underligt att hon som jag älskar inte
yttrar ett ord om de saker som pinar henne. Inte ett leende
eller skratt på veckotal. Allting är gråare än grått – Hela
mitt liv har gått till spillo.
(DB 31.12.1917)
Jag känner årstidernas och väderlekens förändringar mycket starkt.
Den mörkaste tiden före julen, alltså just veckorna före och
efter min födelsedag, har alltid varit mycket tunga. Då orkade
jag inte hänga med i skolan alls och numren blev alltid sämre
i slutet av höstperioden. Snart efter julen sker en vändning.
Hela livet börjar kännas bättre.
(Santeri Levas 1960b)
Jag komponerade jägarmarschen på ett par dagar i hög fosterländsk
stämning.
(Karl Ekman 1935)
Vad Ekmans Sibeliusbok beträffar, har författaren i den satt
i min mun mycket sådant, som han har hört av andra. Jag kunde
inte korrigera den av den orsaken att jag inte fick läsa boken
i sin helhet före den sista korrekturen, då man inte mera kunde
utföra några större ändringar.
(JS:s odaterade anteckning)
De röda rasar som vilda djur. Alla bildade är rädda för sitt
liv. Det ena mordet efter det andra. Snart nalkas väl också
min stund, eftersom de säkert hatar mig speciellt som kompositör
av jägarmarschen.
(DB 2.2.1918)
Om jag hade dröjt kvar i Järvenpää ända till den natten före
tyskarnas ankomst, skulle jag enligt ortens telefonfröken ha
blivit mördad.
(JS: Axel Carpelan 20.5.1918 när röda gardet hade besegrats.
Telefonfröken var Mimmi Holm, som skulle ge familjen Sibelius
en nödsignal i farans stunder.)
Vifter i Helsingfors. Aino sörjer. Jag på gränsen till självmord.
Pengarna är slut. Axel dödssjuk. Allting är mörkt.
(DB 23.3.1919)
|
|
|